Elverk, Testutrustning och Reservdelskärra

Scratchbygge av 6 elverk 45 kW


Bild 85. Elverk 45 kW. Trecylindrig, tvåtakts vätskekyld dieselmotor på 67 hk som förbrukar 22 l/tim.

Det fanns 6 elverk på varje Rb67 kompani. Två elverk försörjde varje grupp med brr och två lavetter. De andra två försörjde övriga komponenter i kompaniet. Precis som övrig utrustning var de baserade på enaxliga släp för enkel hantering av vpl med kort övningstid.

Elverken är rena scratchbyggen med mix av olika Evergreen skivor och profiler i styrenplast. Det enda jag inte inte gör själv är de 12 hjulen som jag plockat ihop från en gåva jag fick under Rb68 bygget av Mats Nässert, Smålands Militärhistoriska Sällskap.

Jag har ett mycket begränsat bildunderlag till elverken så det blir stor artistisk frihet i utformningen. L x B X H måtten har jag dock fått.

Bild 86.Lådorna är uppbyggda av 1.0 mm styrenskivor som jag klipper till i en skärmaskin för papper/kartong.

Försök att bocka 0,25 mm styren till de runda stänkskydden var inte så lyckosamma så jag gick över till till 0,25 mm mässingsplåt som jag hade i skräplådan. Jag kombinerade mässingsplåten med 0,25 mm styren på utsidan. Här gällde det att ha en helt ny skalpell för att skära ut den smala kanten. Jag passade även på att testa målning av ett elverk.


Bild 87. Jag limmar mässing mot styren med cyanolim. Efter skärning med skalpell så har jag putsat kanten fin smärgelduk.

Jag har lagt in lite förstärkning undertill mellan drag och lådan för att kunna fila ner profilen mot dragöglan. Dragöglan har jag gjort genom att linda 0,5 mm koppartråd runt en borr och klippa bort ena parten. Jag bygger elverken genom att prova på ett, och sen gör jag samma moment på övriga 5. Ett alternativ hade varit att bygga ett elverk helt klart för att sen kopiera alla delar på övriga 5.


Bild 88. Det blir lite massproduktion när man ska göra 6 st av en komponent.

Till bågarna på taket som ska skydda kamouflagenät mot heta avgasröret fungerade det bra att böja 0,5 mm styrenrod. På bild 89 har luckor, påfyllningsrör diesel, hållare lampor och regskylt samt som jag förmodar skydd kablar påbörjats.


Bild 89. Det gäller att låta limning med etylacetat torka ordentligt innan man belastar fogen.

Detaljering hör till de riktigt roliga delarna i modellbygge. Jag gjorde en summering av alla delar som varje elverk består av och kom fram till att det är mer än 100 olika komponenter för varje kärra.


Bild 90. Alla detaljer förutom ljuddämpare, reservhjul, elsladdar och brandsläckare på plats.

Detaljering av av alla olika handtag är gjord med 0,3 mm lackad koppartråd avsedd för lindning av transformatorer. Inköpt hos Materielbutiken i Stockholm. Mellan bågarna på taket har jag limmat 0.4 mm styren rods (Plastruct).


Bild 91. Hjulen är bara monterade som test på närmsta elverken.

För målning gör jag som vanligt och monterar modellerna mha en bit häftmassa och en trubbig tandpetare som trycker fast häftmassan. Som på övriga modeller målar jag med Humbrol 116 med några droppar gul Humbrol 69. Efter att ha gått över alla sex modellerna tar jag en omgång till från början då första modellen då har torkat.


Bild 92. Jag går över modellerna två gånger för att vara säker på bra täckning i alla vinklar.

Efter air-brush målningen kommer penselmålning av lampor, reflexer, mm och montering av detaljer som målats separat. Dekaler med regnr och gula varningsskyltar ska också fästas. Svåraste momentet här var montering av kablar för kärrans lampor och elbroms gjorda av svartlackad 0,3 mm lackad koppartråd.


Bild 93. Stegvis böjning av kablar som säkras med cyanolim.

Efter montering av alla detaljer så detaljgranskar jag alla elverk och gör lite justeringsmålning med pensel. Sen lägger jag på ett lager Humbrol satin klarlack. Återstår nu bara en lätt vädring av modellerna. Eventuellt kommer jag att limma fast några kablar när jag monterar modellerna i dioramat. På bild 94 syns att elverket till höger har avvikande hjul. Tyvärr räckte det inte så att alla elverk kan få samma typ av hjul.


Bild 94. Elverk med alla detaljer monterade.

 

Testutrustning Hawk Missile Test Shop AN/MSM-43

Testutrustningen trodde jag skulle vara en snabb affär med rensning av gjutskägg, montering och målning. Det ingick bara en testutrustning i varje kompani. Nu visade det sig att inköpta testkärran av fabrikat Trident är gjuten i vitmetall och ganska kompakt. Det blir stor vikt och osäkert om limningen mot basen kommer att hålla vid hantering av dioramat. Vågar inte chansa utan gör ett scratchbygge i styren.


Bild 95. En av de få bilder jag hittat på testutrustningen. Sidoluckan är öppen.

Det är mycket dåligt med bilder på testkärran så jag får använda byggsatsen som förebild till mitt bygge. En positiv sak med scratchbygge av testkärran är att jag då kan göra en variant med öppen lucka på ena långsidan med pågående testning. Blir en liten scen med testkärra, robotkärra och reservdelskärra i skydd i skogen.


Bild 96. Här syns tydligt den öppna luckan och anslutning av kablar.

Benen för nivellering av testutrustning verkar vara en komplicerad konstruktion jämfört med övriga släp. Märkligt hur samma funktion löses på så olika sätt med olika grad av komplexitet och antal komponenter.


Bild 97. Alla detaljer Trident testutrustning gjord i vitmetall. Inte så snygga gjutningar på alla detaljer.

Ett hjulpar som var avsett för ett elverk kommer jag nu att använda till testkärran. De hjul jag har är nästan identiska med de som ingår i byggsatsen så de passar mycket bra. Jag hade kunnat använda hjulen i byggsatsen men vill lämna den orörd för att eventuellt kunna sälja den till någon annan som är intresserad av tidiga Hawk systemet. Förutom komplicerade ben för nivellering så är konstruktionen med dragögla också lite udda jämfört med övriga kärror. Troligen ett annat företag eller återanvändning av existerande utrustning.


Bild 98. Underdel i eget bygge och byggsats i vitmetall.

Det går ganska fort att scratchbygga när man bara behöver såga och skära till bitarna. Det som tar tid är att vänta på att limfogarna ska bli helt hårda så att man kan belasta delarna vid slipning. Ofta får man vänta över natt tills all etylacetat har dunstat bort och limfogen är hård och inte seg. Jag använder styrenplast från tre olika tillverkare och plasten skiljer sig ganska mycket åt.


Bild 99. Eget bygge har kommit en bit på vägen.

Den öppna luckan limmar jag dit efter att jag markerat olika komponenter i testutrustningen med mätare och anslutning av kablar. Då jag inte har någon bild på detta gäller total artistisk frihet.


Bild 100. När jag var klar med målningen noterade jag att två handtag på draget fattas.

Det var inget större problem att jag glömt två handtag då jag avser att lägga på ett lager grönfärg efter montering av öppna luckan. Jag behöver veta exakta höjden för att kunna klippa till stödbenen som syns på bild 101. Lite dekaler får markera olika paneler med testutrustning.


Bild 101. Kablarna går till den robotkärra med tre robotar som ska stå intill testutrustningen.

Jag blev mycket nöjd med scratchbygget av testutrustningen jmf med hur gjutningen i vitmetall såg ut. Speciellt att jag kan visa en pågående testning med öppen lucka.


Bild 102. Detaljer blir mer skarpa och tydliga i utförda i plast jämfört med gjutning i metall.

 

Reservdelskärra

När det gäller reservdelskärran har jag inte fått verifierat hur den såg ut. Den kan ha haft det utförande som syns på bild 103, men jag har hittat flera varianter som liknar denna. Jag bygger den som en snabbfix och lägger inte ner det lite större jobb vinkling av väggarna enligt bild 103 skulle medföra.


Bild 103. Osäkert exakt hur reservdelskärran såg ut.

För tillverkning av fönstret så tänkte jag använda Micro Kristal Klear som jag använt tidigare till små bakrutor på lastbilar. Hoppas att lösningen inte har torkat ihop i flaskan.


Bild 104. Jag har flyttat på fönstret efter en bild på en liknande kärra som den ovan.

Det blir väldigt stor frihet när man har så litet bildunderlag och kärrorna säkert är modifierade för annan (civil) användning idag. Till skrapgaller vid dörren har jag använt en polyesterväv som jag fått som varuprov för många år sen för användning som filter.


Bild 105. Om man lastade saker på taket var det troligen kamouflagenät?

Min gamla Micro Kristal Klear hade inte inte torkat ihop i flaskan. Dock fanns det några små ”prickar” i halsen på flaskan som kan vara svamp eller alger. Var dock inga problem att undvika dessa och fiska upp en större droppe med en tandpetare och applicera i fönstret. Först drog jag lösningen mot runt kanten och sen drog jag ut en sammanhållen film.


Bild 106. Här har jag dragit ut en sammanhållen film av lösningen som är helt vit som vätska.

Mycket kort efter att jag applicerat en sammanhållen film i båda fönsterna började lösningen att bukta utåt kraftigt och såg nästan ut att brista. Jag tolkade det som att det uppstått ett övertryck inne i den täta vagnen och illa snabbt borrade jag hål i botten. Direkt jag gjort första hålet så släppte övertrycket och vätskefilmen återtog sin plana form.


Bild 107. Det blev stressigt att snabbt öppna ett hål för att få bort övertrycket.

Slutmontering avslutades med ett lager Humbrol satin klarlack.


Bild 108. Reservdelsvagn klar med reflexer, lampor och reg-nr.

Tanken med provutrustning och reservdelskärra är att gruppera en liten Reptropp inne i skogen. Återstår nu lastbil med lyftkran.


Bild 109. Test med komposition av Reptropp.