Radar PS-04/R


Spaningsradar PS-04/R ingick i stridsledningstroppen vid LV-komp med Cig 760. Detta exemplar som är ett av de fyra jag känner till var placerat på plattan utanför Aeroseum när bilden togs.


Vy från insidan av vagnen med stativen för radarns elektronik.

Stridsledningsdelen i vagnen där chef och operatörer satt. Varje PS-04/R kunde skicka måldata till tre st Cig 760.

Hela PS-04/R väger 6,5 ton och hade en besättning på 5 man. Det är en franskutvecklad radar som sen har modifierats och vidareutvecklats i Sverige. Leverans av de 40 stationer som fanns i Sverige påbörjades  1962.


Karossen är mycket rundad på alla sidor och hörn vilket gjorde att jag limmade in flera profiler för att kunna runda av. Alla 4 sidor och tak är gjorda med 1,0 mm styrenskiva. Förutom hjulhusen lämnar jag botten öppen.


På långsidorna på taket finns en form som jag försökt efterlikna med profiler och spackel. Vet ej funktion på denna utbyggnad. Den fällbara gallerburen används vid transport av radarn när antennen är nerfälld och isärtagen. Gallret är gjort med 0,4 mm styrenrod.
Dörrar och luckor bygger jag med 0,25 mm styrenskiva. Det finns flera luckor som består av ventiler och där har jag limmat på olika typer av filterväv gjord av plast som jag fått som varuprov.


Förutom en bärande rörkonstruktion så består antennen av ett finmaskit nät. Efter en del sökande och prov så fastnade jag för att använda två plana fotoets (PE) med 0,5 x 0,5 mm hål som nät. PE nätet hittade jag hos ACE Models. Jag var tvungen att skarva ihop två nät för att det skulle räcka till antennens bredd.


Sen gällde det att få jämn och rätt rundning på antennen. Efter lite letande så sågade sönder en tom färgburk i plast. Kanske inte exakt rätt rundning men då jag inte har koll på denna så spelar det ingen roll.


Antennen börjar ta form, men det återstår en hel del rörbitar. Rundningen jag åstadkommit genom att bocka PE-plåten är lite för liten. Var lite svårt att bocka jämnt då det finns en skarv på mitten och jag vågade inte ta i för mycket.  Nu återstår bara min nödlösning att spänna upp den tunnaste tråd jag har.


Nu är radarvagnen i det närmaste komplett. Det som inte syns på bilden är reservhjulet som ska sitta för dörren på kortsidan. Genom en rörlig hållare så kan man skjuta reservhjulet till höger och därmed öppna dörren.  På reservhjulet sitter även en stege för att kunna ta sig upp på taket. Övre delen av stegen sitter fast i kortsidan. Stegen som ska sitta fast i reservhjulet har jag gjort med 0,4 mm ståltråd som jag bockat och lött ihop.


Om du tycker antennen lutar lite beror det på att axeln sitter helt löst i hålet på taket. Vågledaren som matar antennen bockade jag genom att mycket försiktigt värma styrenstaven över en liten ljuslåga.
När hjulen ska målas tar jag av däcken och därför har jag inte limmat fast några hjul  på den lite bräckliga framvagnskonstruktionen. Bak är det en stel metallaxel som det går enkelt att trycka fast och dra av hjulen från.


Radioantennerna är en avvikelse från mitt förebildsår 1967 då de fyra radiostationerna byggdes in i stridsledningsrummet först på 70-talet.  Antennerna är märkta med RA1, RA2, RA3, RA4 och all kabeldragning är gjord på utsidan och går in på samma ställe. Enligt beskrivning var det 3 st Ra 421 och 1 st Ra 145.


Jag har inte sett hur montering och nedmontering av radarantenn för transport gick till, men jag antar att det var minst en soldat som måste upp på taket för att skruva. Jag har inga inga detaljbilder ovanifrån med på den bild jag har så är det gångbräder runt om som skydd.

Så har jag äntligen kommit till målning. Hela radarn är målad med Humbrol 117 (US light green) med med några droppar gul Humbrol 69 (blank). Antennen var separat och hölls fast med en krokodilklämma under målningen. Målningen skedde i flera omgångar för att få bra täckning på alla ställen. Speciellt fälgarna var svåra att få bra täckning på då de är så djupa. Jag drog ner trycket på min airbrush för att inte färgen skulle ”studsa” så mycket.

Efter målningen monterades däcken på fälgarna och hjulen limmades fast med epoxilim. Reservhjulet limmades också fast med epoxilim tillsammans med stegen. Reservhjulet limmades fast i en position så att dörren på kortändan kan öppnas. Därpå kommer reflexer, regskylt och penselmålning av detaljer som har avvikande färger (antennfästen, elkabel, luftslangar, stänkskydd, mm).


Vagnen har fått en mycket lätt vädring med torrpastell, huvudsakligen däck, fälgar, nivelleringsdetaljer och nedre kanten. Stationen var ganska ny 1967 och hade kanske bara varit i drift i 2 år efter leverans. De stationer jag har fotograferat har varit med i över 50 år och stått ute många av de senare åren. Alla ventilnät har fått en wash med svart.

Gångbrädorna på taket av trä är målade med en ljusare grön färg, Humbrol  78 (cockpit green) och sen vädrade med ljus torrpastel (guld ochra). Sen blev både vagn och antenn täckta med ett skikt Humbrol klarlack satin. Sista momentet var att limma fast antennen.

För fastsättning i det blivande dioramat avser jag att limma fast en pinne undertill för att säkerställa att stationen inte lossnar. Bara limma hjul och nivelleringsplattor kan vara lite osäkert. Däcken är troligen av vinylplast med mjukgörare med risk att limmet påverkas och släpper med tiden.