Terränglådan och detaljer i terrängen

Flera projekt på gång under semestern (10/8-2011)
Målning av hus tar sin tid och som vanligt har jag inte gjort så mycket på dioramat som planerat. Men, jag har kommit en bra bit på väg med själva grundstommen så snart kan finliret med ytskikt påbörjas. Dessutom har jag haft tillfälle att göra ett kort besök på den grupperingsplats jag har som förebild, Grandalen nära Västra Ed. Gjorde en kort avstickare från E22 på väg till Österlen och till min förvåning hittade jag in på rätt skogsväg och grinden som var kvar från gamla FV tiden var öppen. Både betongplattor och kabelskåp för tele fanns kvar orörda. Men, oj vad överväxt allt var. T.o.m. mindre björkar växte på en betongplatta.

Genom att använda telenätet så behövde vi inte stråla med länken. Jag hade säkert haft svårigheter att hitta fundamentet till länkmasten då den var en bra bit bort i skogen. Jag brydde mig inte heller om att leta efter fundamentet till simulatormasten då jag har bilder på dessa från andra grupperingsplatser.

Betongplattor fanns i olika utförande och former och jag tar med de två olika som fanns på denna grupperingsplats. Jag har en viss förståelse för att intresset att titta på betongplattor i skogen inte är lika stort hos alla i familjen. Men jag fick visst beröm för att jag lyckades hitta rätt på skogsvägarna efter 35 år.

Terränglådan blir delbar (11/8-2011)
Jag försöker att göra själva lådan för terrängen så lätt som möjligt. Lådan blir stor, 1,5×2,0 m. Och för att vara transportabel i en vanlig personbil så gör jag den delbar. Ramen gör jag av planhyvlad furu (8×70 mm) som får en indelning med 50×50 cm rutor. Smånubb och vinkeltvingar stod för pressen när jag limmade ihop de två ramarna.

De två ramsidor ska som bultas ihop är förstärkta med en extra list av spillbitar. Brickor modell större (karosseribrickor?) används för att sprida pressen när maskinskruven dras åt. På bilden syns även de två lite kraftigare stödlister som avlastar skarven från vikningen när delarna är hopskruvade. Dioramat ska kunna stå på ett par enkla bockar är min tanke.

Rutorna i ramarna fyller jag med 30 mm cellplast som fästs mot ramen med snickerilim. Detta är den lägsta nivån i terrängen. Eftersom jag stod ute under carporten så kunde jag såga till mina rutor i exakt rätt mått utan hänsyn till spridning av cellplastspån inne. Även om man skär med brytbladskniven så blir det gärna små elektrostatiska flingor som sprider sig överallt. Detta skapar lätt en ”viss irritation” hos äkta hälfter och motsvarande, som man undviker genom att jobba med cellplast utomhus.

Från grundnivån avser jag att bygga upp hela landskapet med cellplast som jag limmar i olika skikt för att skapa mina berg och kullar. Det blir inga hålrum utan jag limmar ihop cellplastskivorna på varandra. Jag behöver förankra träden bättre än vad man kan göra i en skalkonstruktion.

Tina Nordström säger ju smaka, smaka, smaka. Själv kör jag gärna med testa, testa, testa. Det är svårt att jobba med ritning på landskap och jag har bara skissat landskapet från förebilden i Grandalen nära Edsbruk. Ut med alla komponenter och se hur det tar sig ut storleksmässigt.

Mycket av den cellplast jag använder är överskott från byggen på huset så man får ta de tjocklekar som finns. Det går åt en hel del snickerilim (vanligt vitlim) så jag försökte även att använda gammalt överskott av vävlim men det visade sig inte torka på samma sätt som mitt färska vitlim. Så det blev till att köpa nytt vitlim för att vara säker på att det håller ihop.

För att inte behöva skära och raspa så mycket i cellplasten så köpte jag 10 mm cellplastskivor som jag bygger i lager. Gör det också lätt att få de plana ytor jag ska ha. Det ser ut lite som en arkitektmodell innan skalet med gips kommit på.

Ramen görs lite snyggare med mahognybets och några lager fernissa. Nu har arbetet med att avfasa alla räta vinklar skapa fördjupningar påbörjats. Jag använder en gammal rasp och håller damsugaren intill. Trots bra sug i dammsugaren så fastnar mycket av styrenflingorna runt omkring pga att de är så elektrostatiska.

Detaljer i terrängen (3/9-2011)
Jag kommer att stoppa in en hel del detaljer i dioramat förutom alla Rb 68 komponenter. Jag vill både visa på det civila livet som pågick nära övningsplatser och lite typiska bilmodeller för tiden. Det fanns ju en hel del baracker ute i skogarna som tillhörde försvaret. Speciellt vanligt nära flygbaser.

Vid avtagsvägen till övningsområdet så ligger det en busshållplats i mitt diorama. Den var längre bort i verkligheten men jag ville testa att bygga en byggsats som gjorts i laserskuret trä. Fantastisk precision på delarna. Nu minns jag inte tillverkaren men har för mig att den är svensk.

  

Busskuren var lite för bred så jag fick göra lite modifieringar för att göra en avkortad variant.

Vid sjön Ommen så blir det en badplats med flera badande som har parkerat sina bilar och cyklar nära baracken. Vid badplatser brukar det finnas toaletter och här har jag gjort mitt andra bygge i laserskuret trä. Två hemlighus varav minst ett ska ha dörren på glänt som man brukar ha på landet.

Det blir en utmaning att hitta en sittande figur som kan konverteras till att ha byxorna nerdragna. Jag har satt ett hjärta på ena dörren enligt svensk modell då de Amerikanska utedassen hade stjärna för herrar och halvmåne för damer.

 

Förläggningstält (5/9-2011)
Robotkompaniet hade 12-manna tält för inkvartering. Att bygga tälten var en utmaning och jag har testat mig fram en del. Jag började med att studera bilder på tält och sen skissade jag lite och provade vinklar i ett bygge med kartong.

Jag testade även olika antal skikt av pappersnäsduk och kom fram till att använda alla tre skikt som pappersnäsdukarna har gav en onaturligt bucklig yta som inte spänd tältduk har. Bästa sträckning gav att bara använda ett skikt. Pappersnäsdukarna klippte jag som tårtbitar och fäste sen med utspätt vitlim. Jag använde en mycket mjuk borste.

För att få bättre anslutning av den nedre delen av tältduken så gjorde jag ett litet klipp i den blöta pappersduken efter att takdelen var fäst. Viktigt att ha en riktigt vass sax. Anslutningen till tallriken vid kaminröret snyggade jag till med en skalpell efter att duken hade torkat.

Plywoodskivan som stagen är fäst i kommer jag att sänka ner lite i cellplasten i terränglådan så att det blir rätt höjd på tälten. Minns jag rätt så grävde man ofta upp lite jord och lade runt tältet. Första målningen gjorde jag med airbrush för att inte riskera ha sönder den tunna duken med en pensel.

Att man aldrig lär sig!  (17/9-2011)
Det gick inte alls bra med målning av pappersnäsduken. Färg döljer inte struktur utan tvärtom framhäver strukturen. Ett skikt var alldeles för tunt och det blev både en grov struktur och fula små partiklar när jag målade första tältet. Jag borde ha förstått att ytan inte skulle bli bra! När jag sen skulle måla gult på vägbommar och stolpar till trafikmärken så blev det bara grynigt och stopp i airbrushen. Gammal färg! En av de dagar då det bara var att ta en paus och syssla med annat.

Osäker på om det går att att få en ”snygg” tältduk, men jag gör ett försök med silkespapper som är både slätare och tätare än pappersnäsduken. Jag limmar silkespappret ovanpå med samma utspädda vitlim som tidigare. Bilden är direkt efter limningen där jag tagit varannan tårtbit i första omgången. Jag vet inte om silkespappret drar ihop sig lika bra som pappersnäsduken.

Under tiden jag funderat på tältduken har jag sysslat med terränglådan. Den asfalterade vägen har jag fixat genom att limma en tunn eltråd på båda sidor där asfaltkanten ska vara. Sen drog jag ut ultralätt spackel med en japanspackel som var bredare än vägen med eltråden som stöd så asfalten blir helt slät. När jag var klar hittade jag Dymotape som säkert hade varit enklare att använda som stöd. I alla fall mer skonsamt mot fingertopparna än cyanolim.
Sen har jag börjat lite i ena hörnet med en åker som ska vara nyplöjd. Gjorde slut på en liten rest Husfix som jord och en gaffel fick agera plog. Sen har jag börjat täcka cellplasten med gipsbindor. Jag klipper till gipsbindorna först och lägger ca 50% om lott. Gipset blöter jag med sprayflaska och slätar ut gipset med fingrarna.

Tält och detaljer målade (25/9-2011)
Jag är inte helt nöjd med tälten men har inte någon idé för för hur de ska kunna bli väldigt mycket bättre. Silkespappret drog ihop sig tillräckligt för att de återstående vecken och vågorna ska kunna se naturliga ut. Nu hade jag så stark pappersyta att jag kunde penselmåla tälten.

 

Till slut blev det 5 tält som jag tycker är OK att ta med i dioramat. Jag vet inte exakt hur många tält som ingick i ett kompanis krigsorganisation men kan tänka mig att det var ett 10-tal 12-manna tält. Vid övningar fanns det verkstads och mat-tält som jag misstänker inte ingick i krigsorg.

Nu jobbar jag parallellt med terränglådan och alla detaljer. Jag satsar mycker på många olika detaljer och det tar lite tid med hantering och målning. Under vägbommarna ser du några kabeltrummor som jag gjort av etsade rattar? som finns i olika storlekar hos Panzerfux Modellbau. Panzerfux har även taggtråd (etsad) som skulle passa vid ett motståndsnäste. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska bygga ett motståndsnäste. Det var något som fanns i planerna men som inte påbörjades på någon övningsplats mig veterligt.

Toaletterna vid badet är klara. Båda med ”bemanning” som kan njuta av den fina utsikten över sjön. De nerdragna byxorna och kjolen har jag format med lite spackel som jag putsat med smärgelduk. De ursprungliga byxorna har jag helt enkelt skavt bort med skalpell.

Busshållplatsen är också klar med väntande passagerare. Jag har använt omålade figurer från Preiser som efter målning med mixade blanka och matta färger fått ett lager med matt klarlack. Det blir mörkt inne i utedass och busskur så jag har tvingats använda blixt rakt på för att insidan ska synas.

Några av de sista detaljerna (18/10-2011)
Jag var inte nöjd med mina staglinor till länkmasten och nu har jag både bytt ut pianotråden till tunnaste ”fluglina” (UNI-Thread W 8/0) och placerat ut fästena så vinkeln mot masten blir mer verklighetsnära. Klart för att limma fast kartongskivan i terränglådan. Med lite kartongbitar på rätt ställen så håller sig staglinorna spända. Skivan täcker jag med ett ojämnt lager lättviktsgips för att det inte ska synas någon skarv.

  

På en av bilderna med radarns antenn så syns mitt första försök till simulatormast. Då var mitt bildunderlag ganska dåligt och troligen på en tidig version av mast. Såg bara ut som en flaggstång. Bilder jag hittat senare visar att simulatormasten hade samma utforming som länkmasten med en trekantig rörkonstruktion. Dessutom hade den en utliggare för att underlätta resning och fällning. En operation jag aldrig var med på. Utliggaren syns inte på länkmasten. Kanske pga att länkmasten transporterades på taket till länkbussen och bara fälldes ner från taket?

En nu försvinnande företeelse ska löpa längs med landsvägen. Dvs en stolplinje för teleledningar. Televerkets linje var den förbindelse som användes så länge den funkade. Både för tal och data. Allt för att minimera sändning med länk och avslöja läge på länken. Länken låg alltid en bra bit bort. Teleledningen upp till kopplingsskåpet på grupperingsplatsen var givetvis nergrävd. Telestolparna är från Faller (påse 20 st) och inte helt olika våra gamla svenska. Stolparna med fästen för isolatorer hade ganska verklighetsnära färg och det är lätt att falla för frestelsen att inte måla. Men då bedrar man sig för omålad plast ser alltid ut som just plast. Däremot tänker jag följa MJ-rallarnas råd att inte dra linor mellan stolparna. Det skapar bara problem med framtida hantering och dessutom så blir det riktigt krångligt med transporter och min delning av terränglådan. Skalariktig tråd skulle kanske ligga kring 0,02 mm i diam? Min fluglina är ca 0,06 mm.