Bygge av modell pågår och sidan uppdateras med viss oregelbundenhet vartefter.

Det från Storbritannien inköpta Marconi radar systemet hade beteckningen AMES-21. Vid utvärdering i Sverige kom man fram till att bl a höjdteckningen inte var tillräcklig och man utvecklade en ny antenn matad med två slitsvågledare som man kunde växla mellan. Gav en betydligt bättre höghöjdstäckning och då fick stationen beteckningen PS-141/R. Radarn arbetar på 10 cm bandet med en pulseffekt på 500 kW. Längsta mätområdet var 180 km.

 
T.v. antennen i transportläge och t.h. uppställd i driftläge med den roterande kabinen med antennen fäst på taket. Stationen kunde rotera både med- och mot-urs ända upp till 15 varv/min. Som syns på bilden t.v. så var inte renoveringen helt klar av bl a hytt.

 
Som framgår av bilden t. h. så var det den bästa arbetsmiljö för tekniker som skulle serva och trimma in elektroniken med sändarens magnetron. Mycket trångt och lågt i tak i kabinen.

 
Till vänster en magnetron som satt i både PS-141 och PH-13 sändare. Till höger en grupperad PS-141 på ett fält vilket verkar vara vanligt i ett tidigt skede. I mitt diorama så kommer jag att gruppera enheterna på en liten höjd med lite skyl av träd.

 
Den nyutvecklade antennen som var 2 x 8 m blev så lång att man behövde lägga den bredvid hytten. Då gjorde man helt enkelt så att flyttade hytten till vänster. Hela ekipaget vägde över 11 ton.

 
I min modifiering av lastbilen så kopierade jag hur man gjort med förebilden och sågade loss hytten. Instrumentbrädan krävde lite modifiering för att passa mot modellens motorhuv. Ramkonstruktionen för kabin/antenn-vridbordet har fyra hydrauliska ben för att kunna nivellera vridbordet på ojämn mark. Ramkonstruktionen är lika för PS-141/R och PH-13/R.

PS-141 antennen var lite komplicerad att tillverka jmf PH-13 antennen. De 11 profilerna med lättningshål är gjorda med 0,5 mm skiva. För att få stagen med hål lika så använde jag borrar i två hål så inte packen skulle glida när jag borrade övriga hål. Sista momentet var att slipa hela packen så alla stag fick samma form. Tyngder är en ovärderlig hjälp för att hålla lätta plastdetaljer stilla.

Förutom de konkava profilerna så är antennens stag uppbyggd med rundstav i tre olika diametrar. Själva reflektorns rundstavar är 0,3 mm i diameter och man får bygga upp dem etappvis med några åt gången och sen låta limmet torka ordentligt. Annars risk att man löser upp de tunna rundstavarna med limmet (butylacetat). Fästen på antenn och radarkabin krävde några försök innan det fungerade som på förebilden med ett nerfällt och ett uppfällt läge. På bilderna nedan syns även gångborden i trä som skyddar taket på kabinen.

På bilderna med nerfällt och uppfällt läge så är det en liten stump 0,3 mm koppartråd som agerar gångjärn. Nu ska antennen få två vågledare med slitsar som matar reflektorn. När vågledarna är monterade går det inte att vika ner antennen. På förebilden skruvade man helt enkelt bort en bit av vågledaren som gick till antennen. Rena rörmokerijobbet!