Det blev ett långt uppehåll innan jag kom igång med att färdigställa landskapet och alla detaljer som hör till. Enbuskar blir en viktig del i den Norduppländska naturen. Sen mest gran, björk och några andra typer av lövträd..
Vägarna och grusplaner tar en stor plats i dioramat och jag jobbar med tre sorters sand för att skapa vägarna. Chinnchillasand är den finaste och ljusaste fraktionen som jag lägger i botten. Sen lägger jag på sand med grövre korn och som är grå och mörkare. Och ännu grövre korn utmed vägkanterna. Jan Gissbergs bok Naturlikt Landskapande är ett stort stöd i skapandet av landskapet. Även om jag inte kan gå ner på den detaljnivån i mitt större diorama.
Jag lägger på ett lager ”grundturf” över hela ytan utom på vägarna och åkrarna. Turf som inte fastnar i vitlimmet (utspätt med lite vatten och några droppar diskmedel tillsatt) suger jag upp med min dammsugare från Clas Ohlson och återanvänder. Ju fler gånger jag återanvänder turfen ju bättre blir den färgmässigt med mera mix.
Test med utplacering av några komponenter för att se var jag ska lägga gränsen mellan grusplan och terrängen med träd, buskar, blåbärs och lingonris.
Björkarna gör jag av en naturprodukt från Noch. Den torkade växten är mycket känslig och speciellt stammen går lätt av vid hantering. Därför sprutar jag utspätt vitlim med några droppar diskmedel på stammen. I det våta limmet strör jag chinchillasand som gör stammen både tjockare och starkare när den torkat. Sen upprepar jag proceduren med att spruta utspätt vitlim på grenverket och strör flock som blad. ”Bladen” säkras med fixativ och sist målar jag stammen före plantering i landskapet. Jag planterar inte alla träd på en gång utan lägger till träd vartefter och ser hur det tar sig ut.
Landskapet ligger i Roslagen och där växer det mycket enar så det ska bli ett vanligt inslag. Enarna gör jag genom att pensla Woodland Scenics Hob-e-Tac lim på tandpetare. Efter en stunds torkning är det kladdigt och då rullar jag tandpetaren i flock. För att säkra flocken sprayade jag enarna med fixativ. Det skulle jag inte ha gjort. Fixativet löste upp limmet och flocken började släppa och ramla av. Det som har fungerat så bra med vitlim gick inte alls med Hob-e-Tac lim. Jag får hoppa över fixering med fixativ. Före plantering målar jag lite gråbrun färg på stammen. Den är skalamässigt alldeles för tjock för enar så jag döljer den genom att trycka ner enarna ganska mycket.
Det är alltid lika spännande att se hur det tar sig ut när man suger bort (eller återvinner rättare sagt) det strömaterial som inte fastnat i limmet.
Jag köper granar i större förpackningar och de är tillverkade på olika sätt. Jag har tidigare förbättrat utformningen på dessa billiga granar med både mera flock och airbrushmålning. Dock ser de inte så realistiska ut. Mest som välansade julgranar med samma form. När jag hade ”planterat” en omgång av dessa så fick jag ett nyhetsbrev från firma Eskader med en beskrivning av hur man med hjälp av en varmluftspistol kan göra grenarna böjbara och tvinga ner dem i mer hängande position. Med lite trimning med sax och tång går det att få till det mera ojämna naturliga utseendet. T o m med områden med döda torkade grenar. De lägre grenarna sprayar jag alltid med lite gråbrun färg så som gamla granar ser ut.
Montering av radiomast och LS-torn och prov med utplacering av komponenterna. Jag limmar fast de flesta komponenterna med cyanolim som är tjocklflytande (gel står det på tuben).
Vid skyddade uppställningsplatsen är det mycket sandigt och jag har lagt in lite hjulspår i ett tunt skikt spackel. Sen tog jag vitlim och strödde ut chinchillasand för att efterlikna den typ av spår som kan uppstå i sandig mark.
Det tog tid innan jag var nöjd med vägen som går förbi grupperingsplatsen. Vid tiden för dioramat var det vanligt med en beläggning som kallades oljegrus. Blev sedermera förbjudet pga cancerrisk och ersattes med något som kallas mjukasfalt. Det kunde vara ganska fläckigt efter ett tag när många fordon hade passerat och det var både svart och grått.
